torsdag 19 februari 2015


Det har gjorts undersökningar som visar att många svenskar drömmer om att skriva en bok. Detta är ett ganska nytt fenomen som också hänger ihop med att det numera finns kurser i att skriva på de flesta universitet, högskolor, folkhögskolor och studieförbund. Samtidigt säger många  som verkligen skriver att det är en plågsam process och att det de skriver har värkts fram. Man talar om skrivkramp ( bara ordet!) som om skrivandet skulle vara något smärtsamt. Min personliga uppfattning är att skrivandet när det är som bäst ska vara lätt och strömlinjeformat. Målet som man ska sträva efter som skribent tycker jag är att texten ska ha ett läsflyt. Texten ska, i bästa fall, ha en vågrörelse som rullar fram utan att det ligger stenar, grynnor och andra hinder i vägen.

tisdag 17 februari 2015

Yukiko och Isaac


Så här berättar Yukiko Duke om när hon för många år sedan mötte Isaac Bashevi Singer

- Varför skriver du så mycket om kärlek?
- Jag skriver så mycket om kärlek för att det är så roligt! Hat ser bara ut på ett sätt, men kärleken har så många ansikten - därför är den spännande för en författare att försöka skildra. Hoppa över alla böcker om trista saker som politik, lapptäckesömnad och husbygge - och läs dem om kärleken, det enda väsentliga här i livet!

Han var en klok man Isaac.

söndag 15 februari 2015

Klyschigt värre.


Klichéer och  klyschor brukar man benämna formuleringar som ligger nära inom räckhåll, så nära att vi bara behöver sträcka ut handen, så finns de där. De är de formuleringar som snabbt dyker upp eftersom vi hört och läst dem många gånger. Det är lätt att raljera över uttryck som smaken är som baken, delad. Men den som först kom på att beskriva upplevelser av tråkig sort som att ha mycket i ryggsäcken, satte verkligen fingret på hur det kan kännas.
Klichéer är inte att förakta - i talspråk, alltså. De gör det enklare att kommunicera och gör att vi slipper fundera över hur vi ska formulera oss. Däremot ska de skys som pesten i skönlitterära texter.
 Här kommer några klichéer som jag är säker på att vi alla sagt någon gång.

Därom tvista de lärde.
Allting är relativt.
Det var rena Lars Norén hemma hos oss.
Och resten är historia.
Det är inget jag skulle önska ens min värsta fiende.
Det bjuder jag på.
I krig och kärlek är allt tillåtet.
Carpe diem.
Mina barn, andras ungar.
Kallt som i graven.
Fredagsmys i soffan.
Absolut! Eller hur?
Uppklädd till tänderna.

Klichéer kan vara nog så verksamma i repliker för att karaktärisera en person. Någon som faktiskt kan kläcka ur sig något så oreflekterat som:
- Kungen gör ett bra jobb med att representera Sverige
 . . . får i alla fall jag en ganska tydlig bild av.

fredag 13 februari 2015

Fredag den 13:e och skrivkramp



Fredag den 13: e lär vara en olycksdag. I dag är det väl få som verkligen tror på skrock, även om vissa personer kan ha olika idéer om vad som är bra respektive dåligt för kreativiteten. Skådespelare, musiker och författare har ibland ritualer som måste följas, annars kan det bringa " olycka".
Själv skriver jag bäst under total tystnad - gärna med stora hörselkåpor på, sådana som utestänger allt ljud. Andra måste ha speciell musik, en speciell kaffemugg eller en särskild stol för att kunna skriva.
Det viktigaste för all form av kreativitet, tror jag, är att skapa rutiner. Jag tror faktiskt att det går att sätta på och stänga av kreativiteten, fantasin eller skaparlusten precis som en kran som flödar när man vrider på den.
Vanor är ett bra botemedel mot skrivkramp. Om du ändå upplever att det är total stopp, så finns ett gammalt beprövad knep att ta till; skriv inte färdigt när du är igång, stanna gärna mitt i en mening - lämna skrivbordet, stäng av datorn, gå ut, rör på dig. Ta en cykeltur.
 

onsdag 11 februari 2015

Genrer


Genren är ett löfte till läsaren. Om jag som läsare har köpt eller lånat en bok som jag tror är en feel good- roman, blir jag ju gruvligt besviken om det visar sig att boken faktiskt är en deckare. Man får alltså inte svika läsaren. Varje genre har sina givna ingredienser, sen är det upp till författaren att utforma innehållet inom ramen för genren. Numera är cross over vanligt - alltså blandningar mellan olika genrer i samma bok.
Jag får ofta frågan hur lång en roman ska vara och jag svarar alltid samma sak; så lång som den behöver vara för att komma till slutet. Inget bra svar - jag vet det, men ändå det enda jag kan ge.
Det är däremot enklare att svara på hur lång en novell ska vara. Det vanligaste är att den är på 5 till 10 sidor. Men det är inte bara antalet sidor som avgör genren novell. Om man säger att en roman är som en cirkel, där handlingen börjar vid en viss punkt och så går varvet runt, så kan novellen ses som en tårtbit skuren ur en cirkel. Novellen har ofta en handling, en miljö och få personer och gärna ett oväntat slut. Hjalmar Söderbergs Pälsen är ett klassiskt exempel på en novell.

tisdag 10 februari 2015

Barn och sagor



Bruno Bettelheim är ett namn som alla som närmare studerat barnlitteratur säkert kommit i kontakt med. Han var psykolog och författare och gav ut ett standardverk om litteratur och barn. Han studerade sagans struktur och ser den som ett psykologiskt drama om människans mest grundläggande behov. Jag förvånas ofta när jag ser hur många som skriver fantasy och jag tror att om ett barn aldrig får kontakt med sagor, så kommer den vuxna människan att vilja fylla det tomrummet och hitta egna sagor. 
En misantropiskt lagd person lär ha sagt;
Beröva en människa all kontakt med sagorna och hon kommer att hitta på en egen saga - förmodligen om sig själv. 

måndag 9 februari 2015




Så otroligt fantastiskt - tänk att kunna erbjuda dig som anmäler dig till min och Lavas skrivarkurs i Stockholm den 11 april något så exklusiv som en privat visning av Astrid Lindgrens hem i Stockholm. Det står orört som hon lämnade det. Vi får en egen guide och bara ett litet antal personer kan få plats - anmäl dig därför så snart som möjligt.
Skrivarkursen äger alltså rum i Stockholm lördagen den 11 april. Det blir en fullspäckad dag, det är meningen att du ska få så många råd, handfasta tips, språk-och stilgenomgångar, smarta knep, viktiga dramaturgiska grepp som möjligt. Vi kommer vara synnerligen effektiva - äter lunch och fikar vid skrivbordet för att inte förlora tid.
En heldag kostar alltså 1500, vill du ha enskild genomgång av din text på söndagen tillkommer 500 och vill du se Astrid Lindgrens hem i en privat visning tillkommer en liten summa ( ännu inte bestämd). Observera att detta erbjudande bara gäller dem som anmäler sig till lördagskursen.

Plantera - inte bara tulpanlökar


Livet har sina dramatiska vänd- och höjdpunkter, det vet vi. Dramatiska händelser finns i alla litterära genrer, det är rent berättartekniskt inte så stor skillnad mellan att skriva en novell, en roman, en film eller ett klassiskt drama som Shakespeares Hamlet. För att fånga och bibehålla läsarens eller åskådarens intresse gäller det att föra handlingen framåt och skapa spänning. Spänning behöver inte innebära något farligt eller våldsamt, det kan ligga en stor anspänning i ett samtal mellan två personer.
Ett sätt att skapa förväntan är att plantera för sådant som kommer visa sig vara viktigt för handlingen längre fram. Om du skriver att det ligger en plånbok på köksbordet, måste den komma till användning längre fram, annars finns det ingen anledning att skriva något om den. Plånboken kanske innehåller ett hopvikt papper med en adress som det visar sig hända något på längre fram i texten.
I både prosatexter och dramer gäller det att koncentrera berättelsen och bara ta med sådana detaljer som har betydelse för handlingen.

söndag 8 februari 2015

Vikten av ett namn


När jag läser manus som lite yngre personer skrivit, slås jag av hur de namnger sina personer. Skriver de om en pensionär, så framställs de ofta som riktigt ålderstigna och skröpliga och så heter de sådant som Hulda eller August. Dagens pensionärer är ena pigga rackare som både går på gym, dejtar på nätet och vandrar i fjällen. De heter Kerstin och Kjell. Hulda och August är sedan länge borta och till stoft vordna. För att ett namn ska bli gångbart igen, det vill säga få små barn uppkallade till det namnet, lär det ta minst tre generationer. I dag finns mycket riktigt lille Gösta och lilla Siri.

Vi har alla olika associationer till namn eftersom vi har en tendens att koppla ihop karaktärsdrag med namn. Kände vi en trist typ som hette Fredrik, är det kanske inte ett namn som vi först väljer att ge vår protagonist. Och vice versa med personer vi finner sympatiska.
Namn är också klassmarkörer - väljer vi att ge våra huvudkaraktärer namnen Carl Gustaf eller Madeleine, så ger de en fingervisning om att vi är positiva till monarki, eller att karaktärernas bakgrund är sådan att det finns sympatier för kungahuset.
Hans Levande har skrivit en bok Vem är vem i böckernas värld - litterära gestalter från A till Ö. En riktigt intressant bok som jag med nöje kan sitta och lusläsa i timmar.
                   "  Margit heter titelfiguren i Strindbergs drama`Herr Bengts hustru.`  Margit är är en adelsjungfru som i sitt äktenskap med riddar Bengt under reformationstiden visar sig anmärkningsvärt självständig. "

 

lördag 7 februari 2015

Saker folk gör


De flesta människor gör saker samtidigt som de pratar. Det är ytterst sällan, om man tänker efter, som den som pratar står stilla och inte gör något annat än just pratar. När du skriver dialog kan du tänka på att låta den som pratar samtidigt göra något, som till exempel;
flyttar på möbler
spelar kort
stryker kläder
rensar ogräs
fiskar
fibblar med mobilen
kammar håret
hackar lök
tankar bilen
filar naglarna
klappar katten
dansar



fredag 6 februari 2015

Nyord - hurra!


Jag tycker svenskan är ett alldeles underbart språk som är så tillåtande ( nja, inte när det gäller ordföljden) att det går bra att konstruera helt egna sammansättningar så att nya ord uppkommer. Lyssna på barn - de är mästare i nyord. Lekfingrar, hostglömska, spökvatten. Ja, det sistnämnda är visst etablerat bland förskolebarn. Spökvatten är ett glas med vatten som det varit mjölk i innan och som inte blivit ordentligt ursköljt. Så klart!
I dag fastnade jag för ett ord i ett manus som jag redigerar; sjunggråt. Jag är en mycket rutinerad läsare, och avkodar ordbilden, snarare än läser i egentlig mening. När ögat gick tillbaka till  ordet som jag reagerat, så att säga visuellt på, tyckte jag att innebörden var mycket vacker och uttrycksfull, men ändå ville inte hjärnan riktigt acceptera bilden   - nggr- den var klumpig kom jag fram till.
Är det månne jag som är prillig som även ser ordens utseende och inte håller mig strikt till deras betydelse?

torsdag 5 februari 2015

Ord, ord

Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke, aldrig himlen når (My words fly up, my thoughts remain below; Words without thought, never to heaven go).

Shakespeare visste vad han skrev. I Hamlet låter han  Claudius säga  detta - lika sant i dag som då. Skriver du det första ord som kommer upp i huvudet utan att tänka efter innan, kommer ordet att lägga sig platt på pappret och aldrig hoppa upp och träffa läsarens sinne.

- Morsan brukade alltid hälla dom där kaffeslattarna som blev kvar i kopparna när tanterna stuckit över Flitiga Lisorna.

- Min mor hade för vana att låta gästernas  sista kaffedroppar få ge näring åt krukväxterna.

Det blev ju två olika mammor, eller hur? Att använda slang eller dialekt i personbeskrivningar och dialoger, brukar kallas för markörer. Det räcker alltså med att använda olika ord för att ge helt olika läsningar.
Markera alltså om någon talar dialekt genom några väl valda ordmarkörer, samma gäller för om du vill visa att personen talar exempelvis engelska. 

Använd synonymlexikon. Det är egentligen det enda du behöver i ditt skrivande. ja, förutom ett gott sittfläsk och en övertygelse om att det du skriver kommer bli fantastiskt bra.

tisdag 3 februari 2015

En text växer som ett levande väsen och som den har lust, men den dör inte vid sista punkten, eftersom den har sin fortsättning hos läsaren. I bästa fall. Och om författaren lyckats aktivera läsaren.
- Hur gör man det då?
- Har du hört uttrycket Show, don`t tell?
- Jo, men det blev jag inte klokare av precis.
- Det innebär att författaren visar något och så får läsaren själv fylla i.

Hon blev arg.
Det säger ju inte särskilt mycket om hur arg hon blev. Lite förbannad? Ganska förtörnad? Rosenrasande?  Ursinnig?
Hon fäste sin blick i hennes utan att blinka, läpparna pressades samman så hårt att blodet försvann från dem, de vitnade och blev som streck i det bleka ansiktet. I en enda snabb rörelse tog hon tag i bordskanten, reste sig samtidigt som hon vräkte bordet över ända.

Så arg var hon. Kunde du se scenen? Då blev du som läsare aktiverad och inte bara en passiv mottagare av ord.

söndag 1 februari 2015



Tankar en mulen, sur och glåmig söndag:
Stilfigurer kan vara roliga att laborera med. Oxymoron är en stilfigur som kan förhöja en annars ganska tråkig text och skruva upp värmen lite.

En oxymoron är till synes motsägelsefull, som till exempel:
Säker tvekan
Sann stereotyp
Dånande tystnad
Diskret överdrift
Exklusiv banalitet
Sund sjukdom

Lek gärna med orden, även i de mest seriösa sammanhang.