Nyord - hurra!

Jag tycker svenskan är ett alldeles underbart språk som är så tillåtande ( nja, inte när det gäller ordföljden) att det går bra att konstruera helt egna sammansättningar så att nya ord uppkommer. Lyssna på barn - de är mästare i nyord. Lekfingrar, hostglömska, spökvatten. Ja, det sistnämnda är visst etablerat bland förskolebarn. Spökvatten är ett glas med vatten som det varit mjölk i innan och som inte blivit ordentligt ursköljt. Så klart!
I dag fastnade jag för ett ord i ett manus som jag redigerar; sjunggråt. Jag är en mycket rutinerad läsare, och avkodar ordbilden, snarare än läser i egentlig mening. När ögat gick tillbaka till  ordet som jag reagerat, så att säga visuellt på, tyckte jag att innebörden var mycket vacker och uttrycksfull, men ändå ville inte hjärnan riktigt acceptera bilden   - nggr- den var klumpig kom jag fram till.
Är det månne jag som är prillig som även ser ordens utseende och inte håller mig strikt till deras betydelse?