Klyschigt värre.

Klichéer och  klyschor brukar man benämna formuleringar som ligger nära inom räckhåll, så nära att vi bara behöver sträcka ut handen, så finns de där. De är de formuleringar som snabbt dyker upp eftersom vi hört och läst dem många gånger. Det är lätt att raljera över uttryck som smaken är som baken, delad. Men den som först kom på att beskriva upplevelser av tråkig sort som att ha mycket i ryggsäcken, satte verkligen fingret på hur det kan kännas.
Klichéer är inte att förakta - i talspråk, alltså. De gör det enklare att kommunicera och gör att vi slipper fundera över hur vi ska formulera oss. Däremot ska de skys som pesten i skönlitterära texter.
 Här kommer några klichéer som jag är säker på att vi alla sagt någon gång.

Därom tvista de lärde.
Allting är relativt.
Det var rena Lars Norén hemma hos oss.
Och resten är historia.
Det är inget jag skulle önska ens min värsta fiende.
Det bjuder jag på.
I krig och kärlek är allt tillåtet.
Carpe diem.
Mina barn, andras ungar.
Kallt som i graven.
Fredagsmys i soffan.
Absolut! Eller hur?
Uppklädd till tänderna.

Klichéer kan vara nog så verksamma i repliker för att karaktärisera en person. Någon som faktiskt kan kläcka ur sig något så oreflekterat som:
- Kungen gör ett bra jobb med att representera Sverige
 . . . får i alla fall jag en ganska tydlig bild av.